DEN TOMMA GRAVEN

Evangeliets berättelse säger inget om omständigheterna kring Uppståndelsen och ikonografin respekterar dess Mysterium, därför är Kristi Uppståndelse aldrig representerad som figur, utan alltid som den tomma graven.

Det är gryningen; kvinnorna beger sig till graven. De håller i små krukor som innehåller väldoftande oljor och myrra för att smörja Jesu kropp. Deras kläder är av skymningens färger: nattens skuggor börjar ge sig till gryningen. På motsatt sida finns en ängel i gyllene kläder: i honom syns dagsljuset utan solnedgång som Kristus har invigt. Den himmelska budbäraren sitter på stenen som stängde för graven och som blev bort rullad. I mitten, står graven tom. Livet är någon annanstans. Denna ikon, i cykeln av målningarna, är placerad symmetriskt med Bebådelsen. Precis som i den, kommer en ängel med en God Nyhet: ”Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått” (Luk 24:5). Kvinnorna får och bevarar denna förkunnelse i tron. Ängeln pekar på graven och den dödes bandage. Här kan vi se likheterna med Födelsen: den mörka grottan, krubban-graven och bindor-bandagen. Dessa har lindat in Konungens dödliga kropp och löses upp genom Uppståndelsen. Mysteriet om inkarnationen har nått sin fullbordan, nu inleds en ny epok: ”Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit” (2Kor 5:16-17).

Av de tre kvinnorna, har bara en enda, glorian. Det är Magdalena, synderskan som har blivit omvandlad av Kristi kärlek. Hon är avbild av kyrkan, till vilken Herren skänker en ny natur, gör henne lik sig själv, sin brud.

Och se, Kyrkan kommer att träffa Kristus genom Anden; hon kommer se honom genom evangelisationen; och kommer kunna ge sitt liv för att förkunna för alla människor att de har en Fader i Himlen.