DORMITIO

Redan från de första århundraden bekänner Kyrkans och de heliga Fäders Tradition sin tro på Jungfruns upptagning till Himmelen.

I Östern firades alltid festen redan från VI århundrade, med namnet ”Dormitio eller Koimesis”. I Väst, istället, uppstår den senare (VII och VIII århundraden) och från början på IX århundrade kallas den ”Upptagningen”.

Under 1950 Pio XII definierade dess dogm genom att bekräfta: ” Maria, Guds Obefläckade Moder och alltid Jungfru, blev, efter att ha nått slutet på hennes jordiska liv, upptagen i kropp och själ till den himmelska äran” (Acta Apostolicae Sedis 42, sid. 770).

I Pio XII ord definieras de dogmatiska grunderna om Marias Upptagning: hennes gudomliga och obefläckade moderskap och hennes eviga oskuld. Maria är Guds moder. I henne blev Kristi gudomliga natur, kött. Nytt tempel, har burit i sig den Heliga Treenigheten. En Upptagningens hymn lider: ” Ta emot hos dig, å god Fader, min Moders välsignade själ, hon som har tagit emot din Enfödde Son till världen. Ta emot din Heliga Tempel, som har varit boning för din Helige Ande. Ta emot, å god Fader, den brinnande busken som har burit i sig din gudomlighets eld och har inte förtärts”.

Maria är ”Guds boning”, fullständigt helgad åt honom i både kropp och själ. Den intima föreningen som Maria har med gudomligheten uttrycks i hennes jungfruliga renhet som hon kommer att bevara före, under och efter förlossningen. Marias heliga kropp kunde inte känna till gravens förgängelse.

Efter Upptagningen deltar Maria, med moderlig omtanke, ännu djupare till hennes Sons verk: världens frälsning. Hon deltar med sin bön och förbön. Maria är medlaren för varje nåd.

Ikonen Dormitio är en sång av Kristi seger över döden. Tack vare denna seger kommer Marias kropp in i Guds ära, först bland de utvalda. Upptagningen är på så sätt förkunnelse och löfte av våra kroppars Uppståndelse vid tidernas slut. Liksom Maria kommer även vi att delta i Kristi ära med vår förvandlade kropp.

För sammansättningen av denna ikon har målarna fått inspiration av de apokryfiska Evangelierna (skrivna för det mesta mellan III och V århundrade).

Apokryferna berättar att Apostlarna, utspridda överallt på jorden för att evangelisera, blev, för en gudomlig befallning, bortförda från änglarna till Jerusalem vid Marias hus för att betjäna henne, få hennes välsignelse och bli vittnen av hennes ära.

Enligt apokryferna kom Helige Tomas till Jerusalem när Jungfrun var redan begraven på Olivberget. Kommit fram såg han henne medan hon steg upp till Himlen. Maria gav honom skärpet som hon bar för begravningen, Tomas kysste den och visade den för de andra apostlarna. När man inte kunde hitta Marias kropp vid graven, blev skärpet beviset på hennes Upptagning. Åt höger av ikonen istället för den frånvarande Helige Tomas, är den Helige Paulus avbildad. Apostlarna, runt omkring Marias säng, uttrycker en djup sorg ty de har mist hon som förutom att vara Guds Moder är också deras Moder.

Helige Petrus, åt vänster, tänder rökelse för Jungfruns kropp. Maria “sover” med korsade händer över bröstet och huvudet lätt upphöjd på en rikligt dekorerad säng. Runt hennes kropp finns den purpurröda täckmanteln ”maphorion”, tecken på hennes kunglighet.

Bredvid sängen syns påskljuset använd under Liturgin för de avlidna. Enligt Traditionen tände Jungfrun ljuset när Ängeln förkunnade hennes kommande död.

Ikonens sammansättningscentrum är den Uppståndne Kristus som bär på hans händer Marias själ lindad i dödsbindorna.

Den mörkgröna glorian, runt Kristus, är full av änglar och ärkeänglar. Änglarnas skaror är kallade att delta till detta högtidliga evenemang och medfölja Kungens Moder till Himmelen. I övre delen av ikonen ser man Maria, med en vit dräkt, sittande på tronen. Hon är i centrum av en gloria bildad av tre cirklar, tecken för Treenigheten.

Enligt apokryferna är de änglarna som tog Maria till Himmelen Gabriel och Mikael.

Ovanför glorian ser man ett stycke av Himmelen, vilkas dörrar öppnas för att ta emot Guds Moder.