NEDTAGANDE

Den sjunde dagen, Sabbaten, vilade Gud efter allt han hade gjort. (1Mos 2:2)

Kristus, när ”sabbaten skulle just börja” (Luk 23:54) blir nedtagen från korset: han har uppfylt allt han hade gjort i det jordiska livet och han vilar i sin dödens somn.

Hans kropp är markerad av piskar, bröstkorgen är sönder rivt, ”genomborrade är hans händer och fötter”. Det är Guds svaghet, hans svar framför all lidande och all ondsform. Denna slakta kropp är omringad av djup fromhet: den helige Johannes kysser hans hand, Josef från Arimataia stående vänder sig till Kristus, Nikodemos böjer sig fullständigt inför Herren och omfamnar hans fötter. Jungfrun tar emot i sitt sköte Jesuhuvud och där lägger ned sitt ansikte med moderlig ömhet: de två sammanfläter sig och smälter sig i en enda kärlekens handling. Maria framförar en blygsam och lugn smärta. Hon är den enda med öppna ögon: hon ser Himmelen, hennes är den trons blicken som lyfter sig till Fadern.

Bakom Maria den fromma kvinnors grupp kullkastade, representerar mänsklighetens drama inför lidandets orättvisans och dödens mysteriet.

Han är övergiven inför den gravlik stenen, lakanet som kommer att linda in Jesu kropp, är redan hans uppståndelse förkunnandet.

Den centrala och dominerande element av hela ikon är det stora, nackna och svarta korset, som simboliserar Kristi död. Enligt traditionen det representerar imbjudan att stiga på det, som är riktad mot alla kristna. Korset väntar oss alla så att vi kan följa Tjänarens fotspår. Gud har förberett det liksom altare var kristenen ”annan Kristus” förkunnar, i varje släkte, påsk misteriet.